Heja Charlotte!

Det ska bli otroligt skoj att se hur det går för Charlotte Perrelli i kvällens final i Eurovision Song Contest! Jag läste att Carl Bildt åker ner till Belgrad för att heja på henne. Charlotte är ansiktet utåt för Sverige just nu, och jag tycker att hon är en strålande representant. The Swedish Bikini Team har ersatts av en liten sliverklänning, sotiga ögon och höga klackar.

Carl Bildt är en ond mobbare

Jag blir så arg när jag läser om Carl Bildts utfrysning och mobbing av Lars Danielsson. Bildt ger inga uppdrag till Danielsson, som därmed under lång tid har gått sysslolös med full lön. Så här sa Bildt till SvD:

”Jag kräver inte rättegång och fängelse för Danielsson. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser. I grunden handlar det om framtiden. Accepterar vi lögnen i dag har vi sanktionerat lögnen också i morgon. Då handlar det om ett systemskifte in i lögnens rike.”

Fattar inte Bildt att alla människor kan göra misstag, och man måste kunna bli förlåten! Människor är inga felfria varelser, vi är inga änglar, och enligt bibeln är syndernas förlåtelse en väsentlig ideologi. Jag tycker verkligen synd om Danielsson, som har blivit någon slags syndabock för hela tsunamin. Bildt framstår i denna konflikt som djävulen själv, han är knappast någon Jesus.

--> Snälla Carl Bildt, ge Danielsson ett uppdrag! Nästa gång är det kanske du som måste bli förlåten för något.

Veckans snyggaste blåbär

Ibland surfar jag ut på Stureplan.se och kollar vad de har för sig på den där promiskuösa webbplatsen. Deras koncept är att göra journalistik och bildcollage av fester, men ibland blir det fest av journalistiken. Ungefär som när det gäller den där fåniga listan som heter "Stureplans 10 snyggaste", där fem killar och fem tjejer listas för sin skönhet skull. Det är fest varje gång som en ny lista publiceras, i alla fall för dem som är med på listan. Det sjuka i detta är att rangordningen verkar upprättas genom att någon drar lappar ur en tombolatunna, för det finns varken logik eller sans i resultatet. Det verkar vara lite som att plocka blåbär i skogen, det är mestadels en slump vilka blåbär man plockar.

Uppsala - Den smutsiga staden

Två dagar i rad - både lördag och söndag - har jag och Abbe lagat på filt i Uppsalas stadspark. Visst är det skönt att ligga i solen, men det är jävligt äckligt med alla fimpar och allt skräp som också ligger där! Jag fick kväljningar i lördags när jag och Abbe kom dit med vår filt i en stor bag. Det var fimpar precis överallt! Varför tar inte folk med sig skräp och fimpar när de går därifrån? Vem har uppfostrat alla dessa människor som skräpar ner på allmän plats? Jag har lärt mig att man ska lämna en plats likadan - eller renare - än vad man fann den. I fyrisån är det samma sak. Det flyter petflaskor, skräp och aluminiumburkar överallt. Vem är så ond att han eller hon slänger skräp i ån? De som skräpar ner tycker jag inte ska få vistas på allmän plats, de borde bli avvisade av skräppoliser som går runt med batong och har befogenhet att slå ner dessa människor. Misshandlade, det borde dom bli!

Tröttsamt av Katrine Kielos

Jag läste i DN att Katrine Kielos har skrivit en bok om våldtäkt som heter "Våldtäkt och Romantik". Våldtäkt? Herre gud vilket uttjatat och trist ämne! Ett sömnpiller till ämne, om ni frågar mig. Finns det inte tillräckligt många böcker om övergrepp redan? Svar: Jo. Hade hon inte kunnat välja ett lite intressantare och mer aktuellt ämne, hon som annars verkar ha talang för att skriva. En bok om våldtäkt är verkligen det sista jag skulle vilja läsa just nu, jag får nog bara av nyhetsartiklarna om alla våldtäkter som sker. Men det förstås, det är väl standard och mer regel än undantag att alla rabiata vänster-sosse-femisiter skriver och skriker om våldtäkt kors och tvärs. Och ska man debutera som författarfeminist är man väl så illa tvungen att skriva om övergrepp, annars blir man inte respekterad.

Jobbet och boken tar all min tid

Nu har jag skrivit cirka halva den roman som jag skriver på. När jag kommer hem från jobbet så äter jag middag, och sen sätter jag mig vid datorn och skriver, skriver, skriver. Det ska bli intressant att se om jag får ihop en hel bok, och om något förlag vill ge ut den. Men än är det mycket jobb kvar. När hela boken är skriven måste jag gå tillbaka och korrläsa alltihopa. Kanske ändra lite här och där. Det dumma är också att jag inte har någon stavningkontroll på svenska i mitt ordbehandlingsprogrem. Om ingen vill ge ut boken så lägger jag ut mitt verk på vulkan.se.

Tomten är far till alla barnen

Det är med största obehag men även med största intresse jag läser om incestpappan Josef Fritzl och hans underjordiska verksamhet. Det är som en bunkerversion av Sound of Music. Familjen von Källartrapps tragiska öde är så sjukt att det känns overkligt. Många frågor uppstår: Visste eller märkte verkligen inte mamman något? Varför gick aldrig mamman ner i källaren? Vad sa de anhöriga om dotterns Elisabeths försvinnande? Varför har inte dottern dödförklarats efter så lång frånvaro? Märkte inte grannar att Josef bar ner mat i källaren? Hörde och såg inte grannarna att han byggde ut källarutrymmet? Ville inte grannarna se hans bygge om de såg att han byggde?

Kvalborg och sen Valborg

Abbe och jag har brett baguetter och ska även ta med oss öl (till Abbe) och vin (till mig) ut till parken bakom Flustret. Några av Abbes vänner ska spela kubb och vi hakar på. I mrogon bitti är det champagnefrukost vid Fyrisån som gäller. Champagne, jordgubbar, choklad och baguetter. Sen ska vi på sillunch hos en av mina vänner som är kock, han ska laga lunch åt många! Därefter har vi inga direkta planer, men en av mina vänner och hennes kille ska vi antagligen göra något ihop med. Vi skulle höras vid tre, få se vad vi vill hitta på!

Det är alltid lite magiskt men ändå uttjatat det där med Valborg. Det går liksom inte att komma undan. Man måste göra något, och vill man inte göra något så frågar alla andra om man inte vill göra något med dem.

Maskeradtema: Elin Kling

Den gamla isbaren på Nordic Light Hotell har smälts ner, och upp har en ny isbar byggts! De gör så två gånger per år har jag fått förklarat för mig. Igår var det invigning av den nya designen, och jag tog med Abbe och gick dit. Först gick vi och åt på Wapiano, det där stället vid Stureplan där man får ett litet kort som allt man beställer där inne registreras på, sen betalar man när man går ut. En promenad på Kungsholmen hann vi också med innan det var dags att gå ner i garaget där festen hölls. Gratis drinkar, klubbmusik och wraps var det som bjöds. Vi var inte inne i isbaren igår, men gästerna fick ett presentkort på en entré med drink i isbaren att untyttja nästkommande vecka.

På festen såg jag väldigt många som var utklädda till modeskribenten Elin Kling. Svarta tighta jeans, svart skinnjacka, kreddig topp, höga klackar, rak lugg och resten av det bruna håret i slarvig knut på hjässan. Det var både genent och komiskt att se dessa alla dessa kopior springa runt. "Hej, jag har ingen egen stil, jag kopierar andras!"

En bok är klar i huvudet

Jag har länge tänkt att jag någon gång ska skriva en roman. Det ska vara en fantastiskt bra och spännande story, där man inte från början förstår hur allt hänger ihop, och målgruppen vad gäller läsare ska vara kvinnor i åldern 15-40. Jag har aldrig tidigare känt mig redo för den där boken eftersom jag inte haft en bra story - men nu har jag en story! Den började ta sin form när jag satt på tåget hem idag. Boken är klar i mitt huvud och nerskrissad i stora drag i ett word-dokument. Nu ska jag bara skriva ner boken kapitell för kapitell i samma dokument! Det kommer att ta tid, men ett, två kanske tre kapitel i veckan borde jag väl fixa? Sen gäller det bara att nåt jävla förlag vill ge ut boken, men vill ingen ge ut den så har jag ju i alla fall uppfyllt drömmen att faktiskt skriva en hel roman.

Dilba och Rebecca Simonsson

De senaste dagarna har jag sett två kändisar. Först såg jag Dilba vid ett övergångsställe på Vasagatan. Det var mycket folk som stod och väntade på att få gå över, men Dilba sneddade rakt ut i trafiken och tog sig över gatan. Tur att inga barn såg henne! Hon var liten och späd som en liten älva. Lite för späd faktiskt, det ser inte klokt ut!

Sen såg jag f.d. sångerskan (i Sunblock) och utvikningsmodellen Rebecca Simonsson gå på trottoaren. Hon hade fin hy, som en persika, fast lite för mycket smink på ögonen. Det såg konstigt ut. Hon har tydligen blivit chefredaktör på Glife nu. Jag har hört många som påstår att Rebecca är "helt jävla pantad", men det tror inte jag på. För så är det ju, att ju mer framgångsrik en tjej är, och ju mer hon syns och hörs, desto mer "pantad" påstår allmänheten att hon är. Ett sjukt jävla sätt att trycka ner en tjej som både är framgångsrik och snygg.

Upptagen med deklarationen

Restaurang Grill i Stockholm har blivit mitt stamhak. Minst varannan dag är jag där och äter. Idag var jag där med min vän Bloggerskan som klagade på att jag bloggar för lite. Jag försvarade mig med att jag inte riktigt har kommit igång efter flygresan till London, efter en så traumatisk och psykisk påfrestande upplevelse som att flyga flygplan så behöver man ta igen sig lite. Sen har jag varit upptagen med att deklara min näringsverksamhet också. På kvällarna har jag suttit och räknat moms och försökt fatta vilka rutor i balnketterna jag måste trycka in en nuffra i. Den där jävla momsblanketten (ny för i år) fick mig nästan till ett utbrott, jävligt dåligt formulerat av den jävel som skrivit blanketten! Skottpengar är det på honom!

Testamente!

I morgon är det dags - jag flyger till London på tjänsteresa. Söndag till tisdag är det fråga om. Som ni redan vet är jag lite (väldigt!) nervös inför flygresan, men statistiskt sett ska det gå bra! Om det inte går bra får mina föräldrar ärva mina likvida medel. Det handlar om pengar som finns på sex olika ställen; Ett lönekonto (kopplat till mitt VISA), ett e-sparkonto, ett kapitalkonto samt fonder i Kapitalinvest, Mixfonden och Svenska Likviditetsfonden. Hur det blir med pengarna som finns på mitt konto för pensionssparande vet jag inte.

Min sambo Abbe får ärva de möbler som står i vår gemensamma lägenhet. Egentligen har vi skrivit samboavtal om att möblerna är mina, men i detta testamente får han ärva dem! Jag har även ett glammigt varumärke registrerat hos PRV som mina föräldrar får ärva. Undrar föresten om domstolen godkänner ett testamente skrivet i en anonym blogg? Egentligen inte va, men eftersom några anhöriga till mig vet om att det är jag som skriver, så borde en eventuell domstol godkänna detta! Jag hoppas på det. Jag är född 1980-03-31.

---> Jag älskar er alla!

Ps. Jag höll på att glömma alla mina kläder! Mina kläder ska delas upp (tag vad ni vill ha, släng resten!) mellan min syster El.L., mina kusiner Ma.L. och An.L samt mina vänner Li.T. och Li.J.!

Dagens outfit: Vardagskläder

Jag läste på text-tv och på Svd att vår statsminister Fredrik Reinfeldt åkte till Kina klädd i informella vardagskläder, samtidigt som kineserna som tog emot honom bar kostym eller uniform. Reinfeldt hade jeans och svart pikétröka på sig, och Filippa hade grå t-tröja och svarta byxor. Pinsamt! Men tydligen var det avtalat att "ledig klädsel" eller "informella kläder" var det som skulle gälla. I så fall är det kineserna som det är fel på, som inte följer dresscoden! Eller så är det så, att "ledig klädsel" för de odemokratiska kineserna innebär kostym eller uniform, medan formell klädsel för dem är frack. Det där med kulturella skillnader kan vara knepigt! Och kulturella skillnader är en av anledningarna till att man ska stanna i det land där man är född, om man inte är flykting då förstås! Kanske måste Reinfeldt nu flyktingförklaras efter denna fadäs.