Heja Charlotte!

Det ska bli otroligt skoj att se hur det går för Charlotte Perrelli i kvällens final i Eurovision Song Contest! Jag läste att Carl Bildt åker ner till Belgrad för att heja på henne. Charlotte är ansiktet utåt för Sverige just nu, och jag tycker att hon är en strålande representant. The Swedish Bikini Team har ersatts av en liten sliverklänning, sotiga ögon och höga klackar.

Carl Bildt är en ond mobbare

Jag blir så arg när jag läser om Carl Bildts utfrysning och mobbing av Lars Danielsson. Bildt ger inga uppdrag till Danielsson, som därmed under lång tid har gått sysslolös med full lön. Så här sa Bildt till SvD:

”Jag kräver inte rättegång och fängelse för Danielsson. Så fungerar inte vårt system. Men jag kräver tydliga konsekvenser. I grunden handlar det om framtiden. Accepterar vi lögnen i dag har vi sanktionerat lögnen också i morgon. Då handlar det om ett systemskifte in i lögnens rike.”

Fattar inte Bildt att alla människor kan göra misstag, och man måste kunna bli förlåten! Människor är inga felfria varelser, vi är inga änglar, och enligt bibeln är syndernas förlåtelse en väsentlig ideologi. Jag tycker verkligen synd om Danielsson, som har blivit någon slags syndabock för hela tsunamin. Bildt framstår i denna konflikt som djävulen själv, han är knappast någon Jesus.

--> Snälla Carl Bildt, ge Danielsson ett uppdrag! Nästa gång är det kanske du som måste bli förlåten för något.

Veckans snyggaste blåbär

Ibland surfar jag ut på Stureplan.se och kollar vad de har för sig på den där promiskuösa webbplatsen. Deras koncept är att göra journalistik och bildcollage av fester, men ibland blir det fest av journalistiken. Ungefär som när det gäller den där fåniga listan som heter "Stureplans 10 snyggaste", där fem killar och fem tjejer listas för sin skönhet skull. Det är fest varje gång som en ny lista publiceras, i alla fall för dem som är med på listan. Det sjuka i detta är att rangordningen verkar upprättas genom att någon drar lappar ur en tombolatunna, för det finns varken logik eller sans i resultatet. Det verkar vara lite som att plocka blåbär i skogen, det är mestadels en slump vilka blåbär man plockar.

Uppsala - Den smutsiga staden

Två dagar i rad - både lördag och söndag - har jag och Abbe lagat på filt i Uppsalas stadspark. Visst är det skönt att ligga i solen, men det är jävligt äckligt med alla fimpar och allt skräp som också ligger där! Jag fick kväljningar i lördags när jag och Abbe kom dit med vår filt i en stor bag. Det var fimpar precis överallt! Varför tar inte folk med sig skräp och fimpar när de går därifrån? Vem har uppfostrat alla dessa människor som skräpar ner på allmän plats? Jag har lärt mig att man ska lämna en plats likadan - eller renare - än vad man fann den. I fyrisån är det samma sak. Det flyter petflaskor, skräp och aluminiumburkar överallt. Vem är så ond att han eller hon slänger skräp i ån? De som skräpar ner tycker jag inte ska få vistas på allmän plats, de borde bli avvisade av skräppoliser som går runt med batong och har befogenhet att slå ner dessa människor. Misshandlade, det borde dom bli!

Tröttsamt av Katrine Kielos

Jag läste i DN att Katrine Kielos har skrivit en bok om våldtäkt som heter "Våldtäkt och Romantik". Våldtäkt? Herre gud vilket uttjatat och trist ämne! Ett sömnpiller till ämne, om ni frågar mig. Finns det inte tillräckligt många böcker om övergrepp redan? Svar: Jo. Hade hon inte kunnat välja ett lite intressantare och mer aktuellt ämne, hon som annars verkar ha talang för att skriva. En bok om våldtäkt är verkligen det sista jag skulle vilja läsa just nu, jag får nog bara av nyhetsartiklarna om alla våldtäkter som sker. Men det förstås, det är väl standard och mer regel än undantag att alla rabiata vänster-sosse-femisiter skriver och skriker om våldtäkt kors och tvärs. Och ska man debutera som författarfeminist är man väl så illa tvungen att skriva om övergrepp, annars blir man inte respekterad.

Jobbet och boken tar all min tid

Nu har jag skrivit cirka halva den roman som jag skriver på. När jag kommer hem från jobbet så äter jag middag, och sen sätter jag mig vid datorn och skriver, skriver, skriver. Det ska bli intressant att se om jag får ihop en hel bok, och om något förlag vill ge ut den. Men än är det mycket jobb kvar. När hela boken är skriven måste jag gå tillbaka och korrläsa alltihopa. Kanske ändra lite här och där. Det dumma är också att jag inte har någon stavningkontroll på svenska i mitt ordbehandlingsprogrem. Om ingen vill ge ut boken så lägger jag ut mitt verk på vulkan.se.

Tomten är far till alla barnen

Det är med största obehag men även med största intresse jag läser om incestpappan Josef Fritzl och hans underjordiska verksamhet. Det är som en bunkerversion av Sound of Music. Familjen von Källartrapps tragiska öde är så sjukt att det känns overkligt. Många frågor uppstår: Visste eller märkte verkligen inte mamman något? Varför gick aldrig mamman ner i källaren? Vad sa de anhöriga om dotterns Elisabeths försvinnande? Varför har inte dottern dödförklarats efter så lång frånvaro? Märkte inte grannar att Josef bar ner mat i källaren? Hörde och såg inte grannarna att han byggde ut källarutrymmet? Ville inte grannarna se hans bygge om de såg att han byggde?